bergsget.se

Den senaste tiden har bjudit på mycket sol och fint väder. Med detta medföljer givervis en hel del turer och längre åk och några trötta, slitna och nöjda personer i lägenheten.


Första dagen på länge utan ett tjockt molntäcke utanför fönstret. Det var ganska skönt att vakna upp till denna vyn istället för det tidigare tjocka dimman.

VI åkte couloiren i mitten av bilden, Poubelle couloir. Den startar ca 100m från toppen av Bouchardliften i Grand montes. Första metrarna repellerade vi oss och fick sedan fin åkning hela vägen ner till Chamonix. Sen bar det vidare upp på Aguille du midi och ner för Cosmique couloir.


Patrik får några fina svängar ner för Poubelle couloir.


Jim kommer efter.


Senare på dagen så fastnar även Edvin på bild på dagens andra åk, Cosmique couloir.


Vägen ner från Cosmique couloir så passerade vi en glaciär som på vissa ställen blev lite problematisk.


Någon dag senare så bestämde vi oss för att gå på tur. Inte just för själva åkningen mer för att sträcka på benen, kolla på omgivningen och se om någon av nordsidorna i Argentiere - bowlen hade fått någon snö. Vi kunde senare under dagen konstatera att de branta nordsidorna inte hade många vita fläckar på sig utan mestadels mörk is och sten.

En hel del folk följde med på turen, allt från förstagångsturare till de lite mer rutinerade.


Dagens tur Col du Argentiere som syns i mitten av bilden som lägsta punkt.


Väl uppe på toppen är alla glada efter några timmars gång i solen.


På vägen ner såg vi Y-couloiren på håll, konstaterade att den såg bra ut så vi började planera ett försök att klättra och åka den.

Dagen efter tog vi fram våra största väskor packade ner sovsäckar gaskök och mat för att sova i Argentierehyttan som ligger under Y-couloiren. Sen åkte vi upp till Grand montes toppen på eftermiddagen och tog oss till hyttan. I hyttan så träffade vi två franska officerare som hade gått upp vid Y-couloiren under dagen. De berättade att det hade gått laviner i couloiren när solen värmt upp snön. Vi bestämde oss då för att skippa planerna på att åka Y-couloiren då det skulle vara lika varmt dagen efter.

Argentierehyttan med ett litet vinterrum med 14 sängplatser. Perfekt att sova i om man ska gå en längre tur dagen efter då man kan starta tidigt på morgonen. Lägg också märke till den fina mopeden på taket.


Läggdags klockan 18:00, de andra fransmännen i hyttan kollade lite snett på oss sen på klockan. Vi konstaterade istället att sovsäckarna var alldeles för varma och mysiga för att man skulle vilja krypa ut ur dem.


Utsikten från hyttan vid soluppgången, det ger en lite extra motivation inför en lång och slitsam dag.



På väg upp mot Y-couloiren vid 9-tiden på morgonen för att ta oss en närmare titt på snöläget inför ett senare försök. 


Lite åkning blev det tillslut efter den inställda Y-couloiren då vi hittade en mindre och flackare couloir som fick fungera som reservåk.


Några dagar senare så åkte vi Vallee Blanche för att se på snöförhållander och hur glaciären såg ut iår. I slutet av åket så stannade vi och fikade och passade på att testa lite av utrustningen.

För att testa snöbryggan över glaciärsprickan säkert så använde vi inte mindre än 4 iskruvar, 30m rep och några slingor. Men efter ett modigt hopp ut på bryggan följt av en del grävande kunde vi konstatera att den var stabil.


Ibland längtar man ju tillbaka till hemmet och barndomsminerna. Edvin gör så gott han kan för att återskapa den årliga pimpeltävlingen från barndomen.


Efter en slapp dag med liftburen åkning var det dags att gå på tur igen. Nu siktade vi på toppen av Mont Buet. Snön var vindblåst och hård på sina ställen men efter några timmars slit kom vi upp på toppen iallafall.

På toppen av Mont Buet med utsikt över Mont Blanc massivet.


Patrik åker minsann ingen guideåkning trots att hjälmen fick stanna hemma för att spara vikt på vägen upp till mont Buet.


Edvin på väg ner från toppen av mont Buet.

Idag hade väderleksraporterna lovat sol efter gårdagens snöfall. För att sippa alla puderhetsande människor i Chamonix så bestämde vi oss för att satsa på ett lugnare Italien.
Vi mötte upp med Jim och Jakob för att fara till Italien, närmare bestämt Helbronner.

     

När vi kom fram till bottenkabinen var det inte mer än ett tjogotal skidåkare där. Väl uppe på toppen så konstaterade vi att det blåste kraftigt men att åkningen låg skyddad från vinden. Dagen bjöd på bottenlöst puder och massor med sol, som det ska vara i Italien med andra ord.
Kring 12-tiden så började solen värma upp snön och den blev mer och mer ostabil. Flertalet mindre laviner fick gjorde att vi fick kasta in handduken efter en klart lyckad dag.